Tandläkarbrist i norrort

Råder det tandläkarbrist i norrort? Kan man säga att Hallonbergen, Bromma och exempelvis Sundbyberg har brist på tandläkare och – i så fall – vad beror detta på och finns det något att göra?

Om man ser detta ur ett nationellt perspektiv så står vi inför stora utmaningar gällande tandläkare och bristen på sådana. En stor del av tandläkarna i Sverige så står nämligen på tröskeln till att pensionera sig och återväxten har genom åren inte varit tillräcklig. Detta i kombination med en växande befolkning skapar problem.

Men, det handlar inte om något problem för storstäderna i vårt land. Om man ska tala om tandläkarbrist i Norrort så är detta inte alls på samma nivå som problematiken i norra Sverige och i inlandet. Det finns en tandläkarbrist i hela Sverige – men det finns olika nivåer att ta hänsyn till.

Man kan inte jämföra exempelvis problematiken som finns i Norrlands inland med den problematik som finns i Norrort. Det senare kan förklaras av att om man inte får tid hos en tandläkare i Bromma (https://solnadental.se/tandlakare-bromma/) så kan man hänvisas till en annan klinik i Hallonbergen (https://solnadental.se/tandlakare-hallonbergen/) och väl där få en tid för undersökning. Motsvarande scenario i Norrland existerar inte alls.

Ett demografiskt problem som kräver åtgärder

I Stockholm syns tandläkarbristen tydligast inom Folktandvården. Där handlar det om långa köer, långa väntetider och svårigheter att få den hjälp man som patient behöver. Ser man däremot till den privata sektorn så finns det inte alls lika påtaglig problematik – där finns många olika alternativ och det finns många mottagningar att välja på. Med. ska tilläggas, olika prisnivåer också.

Tandläkarbristen speglar egentligen samhället i stort. Det handlar om demografiska problem och utmaningar. Vi har en befolkning som växer och vi har en urbanisering att ta hänsyn till. Att man som ung vill flytta till en större stad är naturligt och detta gäller oavsett vilket yrke man har. Således så kan man inte heller säga att en ung, nyutexaminerad tandläkare inte får flytta till Stockholm och arbeta där – även om denne skulle behövts bättre i ett mindre samhälle.

Däremot kanske man kan locka tandläkaren i fråga. Det senare genom att – som kommit som förslag – genom att exempelvis sänka skatten eller genom att, efter några år, avskriva studieskulden. Dessa förslag skulle kunna fungera som en morot för unga tandläkare och det skulle kunna skapa en tydligare ruljans och en rättvisare vård. Förslagen gäller för övrigt inte enbart för tandläkare utan även för exempelvis läkare och lärare – kort sagt: yrken som verkligen är stöttepelare för vårt samhälle.

Förändrade arbetsrutiner testas i Norrland

Hur kan man vända på skutan? Mycket av problemen ligger i en förändring av utbildningen till tandläkare. En reform som gjordes under 90-talet som innebar färre platser på Tandläkarhögskolan ser vi tydliga effekter av idag. Kraven skärptes, utbildningen blev mer exklusiv och eftertraktad och – tyvärr – så innebar den också färre tandläkare. Säkerligen bättre sådana, men betydligt färre. Nu finns det fler högskolor och fler platser att söka, men den lucka som 90-talets reformer skapade är svår att täppa till. Man räknar med att det kommer att ta minst 15 år innan vi befinner oss i någon typ av balans igen.

På många mottagningar har man vänt på steken. Tandsköterskor utför undersökningar och röntgar – tandläkaren får en mer coachande roll. Detta effektiviserar vården och gör bristen på tandläkare mindre akut.

Femton år av tandläkarbrist? Man tager vad man haver. Faktum är nämligen att bristen på tandläkare har fött nya lösningar. Mottagningar i Sverige står inte och väntar in tandläkare med armarna i kors. Tvärtom. I just Norrland – där bristen är tydligast – så har man på vissa kliniker och mottagningar justerat i rutinerna och skapat nya arbetsvägar: detta med lovande resultat. Istället för att tandläkaren tar emot varje patient, undersöker och diagnostiserar så överlåter man detta till tandsköterskor.

Tandläkaren får en mer övergripande roll och blir mer av en coach för hela arbetsgruppen. Givet så deltar tandläkaren vid ingrepp, vid operationer och vid konsultering – men tandsköterskorna utför det mer traditionella jobbet och man kan genom detta också effektivisera hela arbetsgången. Målet är att varje besök ska klaras av så fort som möjligt och detta utan att vården påverkas.

Hittills så ser resultatet lovande ut, men man kan ändå inte sticka under stol med följande: fanns det utrymme så skulle de flesta mottagningar i övre Norrland anställa tandläkare på stående fot och detta gärna så många som möjligt.